emmasviktresa

Tack Carolina för kommentaren. Känner mig smalare, vågar testa utstyrlslar som jag inte hade använt förut, riktigt roligt. Men det är 8,4kg kvar till vikten jag hade sommaren 2006. Kommer ihåg att vi träffades i Nyköping då när det var cruising och ni var på kalas. Det är de jeansena som ligger och skräpar i garderoben fortfarande.
Flera dagar efteråt levde jag på kommentaren som A sa då - Vad liten du är. Minst situationen som den vore igår :)

Nu till en annan sak, i söndags fick jag ett utbrott på min karl. Får det någon gång om året. När man gör allt men får ingen uppskattning tillbaka. Det hela började med att jag bad honom ta kattlådorna (brukar be honom om det en gång varannan vecka). Han sket i det och gick ut till garaget. Jag fick spelet och satt inne och tjöt. Sen gick jag ut till honom och skrek av mig om att han fan ska uppskatta mig och att han faktiskt kan hjälpa till med de småsaker jag ber honom om. Mitt liv ser ju faktiskt ut som följande. Jag går i skolan full tid, städar, tvättar, lagar mat så att maten är klar när han kommer hem, handlar, har hand om katterna. Jag låter hans mamma och lillasyster bo hos oss varannan vecka. Lillasystern får åka med mig in till skolan de dagarna, jag hämtar henne och har hand om henne de kvällar som svärmor jobbbar eftermiddag. Sen tog jag även upp min bil. Jag åker runt i en audi a4 kombi -97. Den har gått över 50 000mil och ser ut som skit på utsidan. abs bromsarna har gått sönder så varninglamporna tjuter titt som tätt. Jag kan inte öppna min förardörr från utsidan de det har ramlat isär saker inne i dörren. Och jag kan inte öppna dörren från bakdörren då handtaget sitter längst fram på dörren så jag får klättra genom passagerardörren för att öppna och sedan gå runt och sätta mig. Hur som helst så spydde jag gala på honom och om honom. Och jag tror fan att det fungerade. Han verkar tänka helt annorlunda nu, hoppas att det håller i sig :) Ställer man fan upp så ska man ha uppskattning tillbaka!